Mästerostens tassar

Reven tar sig lång tid till eftertanke
ändå vägrar han surt stå i fryskö
plötsligt lägger räv till sin manke
och ilar raskt på rimfrostad nysnö

Ses bland kottar och bär!

RGB madness!

För att fira kalenderns myndighetsdag finns idag en psykedelisk upplevelse bakom luckan, en fest i färg och form/svamp. Knarkigheten resulterar dessutom i schizofren diktning med dubbla tvåradingar.

Wastad på trefärg och stomatol
flickan har druckit snål-julbål

Och skulle sen denna dryck va för klen
blir allt ändå crazy i brillornas sken

Ses i zvampskogen!

Powah toolz

En vecka kvar, och varvtalen stiger ständigt. Lucköppningen accelererar mot målet.

Motoriserad fart och fläkt
överlägger noga planen
att med verktyg helt fräckt
spurta före till granen

Ses i omkörningsfilen!

Coming again to save the motherfucking day

Min numerologiska övertygelse tvingade mig till att försaka gårdagens lucköppning, då så även skedde den sjunde och åttonde december. 7+8=15. För att idag fortsätta i talmystikens mysiga tecken har jag preparerat en flygvapensklassiker, jänkarnas stridbara F-16!

Högt ovanför moln och berg
flyger falken med sin ungmissil
när vinden ilar stål och märg
längtar de efter pepparkaksfil

Ibland ställs man inför svåra val i livet, som det mellan krig mot terror och en fin tallrik fil.


Ses i cockpit!

Hästen raskar över floden

Tadam! Nu börjar nedräkningen på allvar, endast nio dagar kvar till dan-före-dopparedan.

Rulla runt en flod på hjul
kan nog vilken häst som helst
men man måste vara ful
för att av Jesusbarnet bli frälst

Fråga mig inte vad detta ska betyda, jag bara öppnar luckorna.


Ses i sörjan!

Svart madonna

Våghalsig som jag är öppnar jag en lucka även den trettonde, men jag sitter och håller i mitt träben för säkerhets skull. Med bara tio dagar kvar till dan-före-dopparedan tar jag inga risker.

En sorgsen dans med glada miner
rör damen i svart till tysta tårar
Hon drömmer om sina baldakiner
och alla gräsliga små tomtedårar


Som surpris följer nedan en gästspelande alternativ tolkning,
utförd av en professionell skriftställare och tillika julklappsrimsbyggare:

Halva Hildur i gräsmattan står
gipsdvärgar stirrar förvedet
problemen dig helt upp till midjan nu når
ty borta är underredet

Kostnaden för författararvodet blev kännbar, så jag hoppas ni uppskattar denna gest för att tillgodose även den mer nogräknade publiken. Donera gärna alla era sparpengar till mig så kan jag höja den litterära nivån till oanade höjder.


Ses bland kottar och bär!

Checkered madness

Dagarna är för få och luckorna för många. Snart börjar jag rationalisera vilt.

Hårda grabbar blandar kvickt
och inrutat en stadig grund
byggd på smetig vinterdikt
och drömmar om fredad stund

Det vore naivt att anta att cementgrabbarnas manlighet inte är spelad, inombords är de lika mjuka som materialet.


Ses i ghettot!

Hah! Fags!

Nu handlar det mesta om Harry Potter, som jag skriver C-uppsats om. Det slumpar sig så att det bakom dagens lucka döljer sig något inte helt olikt denne näsvisa trollkarl.

Bli nu vis av tegelstenar
om katter kan kan du
när fantasin iväg skenar
säger julspöket "bu!"

Onekligen råder undantagstillstånd här på bloggen för prefixet jul. Det får numera användas precis hur som helst. Jag undrar om inte katten ser ganska sinister ut i sina dubbelmonokler ändå. Ni gör bäst att inte lyssna på vad den säger.


Ses i mugglevärlden!

If I Ever Feel Better

Jag tror bestämt det är den andra söndagen i advent idag. Vad passar väl då bättre än ett mytologiskt kreatur?

Ur askan skjuts från elden upp
detta sällan rimmade sagodjur
Inte en höna, ej heller en tupp
utan Fenix som flytt sin julbur

Förhoppningsvis börjar ordet julbur bli använt i dagligt tal så luckan får lite legitimitet, det kan den behöva. Jag fruktar att vansinne och nonsens är det enda som kommer att återstå när lucköppningen närmar sig slutet. Lysande utsikter.


Ses efter antändning!

Fahrenheit 912

Jordiska omständigheter har resulterat i utebliven lucköppning. Svek säger någon, "Force majeure" säger jag. Idag tänder det till på allvar!

Luft kan verka antändligt
som en osynlig plasthinna
syret expanderar oändligt
och vill se juleljusen brinna

Läsare som med tanke på tändarens motiv väntade sig något mer apokalyptiskt och opatriotiskt får vänta lite till.


Ses när asbestdräkten åkt på!

Ett hål i min luva

Den sjätte december är av tradition (sedan Iktinos och Kallikrates började med sitt hobbyprojekt år 447 f.kr.) arkitektoniskt präglad, vilket gör dagens luckbild passande.

En glad fasad med hål
där skuggor ofta kan ruva
Vad var byggarens mål?
Kanske en nisse med luva

Ses inomhus!

Flykten till gården

Djurtemat fortsätter idag med en gammal klassiker, hönan. För en utmärkt rolig hönsscen kan rekommenderas den anglofila Withnail and I, en film med fler citerbara repliker än du kan skaka en pinne mot.

Även en naivistiskt nedtecknad höna
kan ha glasögon men ändå vara blind
Måhända att den då ibland hörs stöna
över att inte till julen kunna bli trind

Ja, livet är hårt och orättvist för många djur här i världen. Men framåt annandag jul kunde det komma väl till pass med en selektiv synskada så man kom undan den hastigt sönderfallande julskinkan. Visst är glaset halvfullt ändå?


Ses bland fjäder och fä!

Delad fasa är dubbel glädje

Äntligen är praktikrapporten inlämnad och jag kan börja ägna mig på allvar åt surfandet. Min bloggkamrat Elias har gått in i nätväggen och praktiserar Internetavhållsamhet, han tjänar som ett varnande och inspirerande exempel för mig. Lagomhet och måtta, det är devisen.

Alltnog, dags för dagens lucka!

Med bara halva skräcken från Hajen
står nu tristessen på grunt vatten
En snöfri kyla långt bort ifrån kajen
får turisten att längta till julnatten

Håll ut, säger jag. Vargavintern rasar närmare då frosten river allt som lever. Tids nog får vi frysa.


Ses på mörka vatten!

Wasa was not all he was cracked up to be

Adventskalendern tar idag en politisk vändning, något jag dessvärre inte rår över. Känsliga och/eller rationella läsare varnas.

Wasas skägg har en illmarig plan

en ränk som smitts över tid
det tänker: "Jag ska döda den fan
som fann på denna fjolliga frid!"

Gustav hyste inte bara bitterhet över julens pacificeringshysteri utan även över att inte finnas till. De historiska bevisen för detta är dock spårlöst försvunna till följd av en världsomspännande rojalistisk konspiration.


Psst, vi ses... men säg inget till storebror!

*Update 4/12*
Stoppa pressarna och stryp katten! Wasadementin har återuppstått trots hot från reaktionära element! Demokratin lever än, leve den!

Krås i sås och får i kål

Dagens truismer är tvenne: HD är beroendeframkallande och John Legends nya album är bra.

På tal om vadderade änglar så finner vi bakom dagens lucka en ljushyad kreation av cirkulär modell. Bilden trollades fram av min väna vän Sofie, den andre december till ära.

Svårligen dansant och tydligt stelnad
styr en vit madame allsköns utskänkning
av mat och dryck för mångas trevnad
Men prat om sillsalat vore en kränkning

Jag vill påstå att detta är det mest otvungna jag diktat hittills. Min önskan är att vara likt ett konstens ljus i ytlighetens ruskväder.


Ses i balsalen!

Extreme makeover™ *BLOG edition*

Nu är bloggen uppdaterad till beta (vad var det förut, alpha?) och givetvis fick jag ägna en timme till att famla i HTML-koden för att få det som jag ville trots alla förenklande funktioner. Visa er förstående genom att läsa citatet längst ner med extra särskild vördnad, det var pilligt att få till grafiken där.

De senaste veckornas vakna tid har distribuerats på följande vis: 10% förlagspraktik, 5% rapportskrivning, 3% uppsatsarbete, 2% cykling, 15% socialt umgänge, 15% film- och serietittande, 5% tyginklädande av hembion och kalibrering av den nya projektorn, samt 45% fokuserat surfande. Siffrorna är exakta och statistiskt säkerställda. Nu är det ju december så jag blir tvungen att skära ner på uppsatsarbetet till förmån för idog ljuständning och planlös julpyntning.

Kanske vore det en idé att ha en julkalender (XtrEmE BLOG Edition™) med något förnumstigt myspys för varje dag fram till dopparedan. Vad kan dölja sig bakom första luckan? Måhända ett rött ljus i vit mossa eller en bomullsvadderad androgyn ängel? Nej, det är vår käre vän tordyveln som kommer på besök!

Ondare än skenet låter bedra
svartare än mörkaste Beck
Yveln Tord är ej att föredra
framför klappar i tomtens säck

Något säger mig att jag inte kommer att hinna med en daglig lucköppning, med tanke på allt surfande som måste utföras. Det ger sig.


Ses i skog och mark!

Kvadrupeltrubbel

The Trouble with Harry

Alfred Hitchcocks atmosfäriska farsmordgåta från 1955 är en av de fem "förlorade" filmer (efter att regissören köpt upp dem 1973 för eget förvaltande) som blev offentliga igen i början av 80-talet. Förståeligt nog hamnar Hitchcocks lättsammare bagateller i skuggan av hans tunga mästerverk, men hans svarta, subtila och omöjligt anglosaxiska humor är sevärd än idag. Utan att förminska sina karaktärer driver han med tidens inkonsekventa moral och beteendemönster - att döma av bilmodellerna befinner vi oss ett decennium eller två innan 1955 - samt lyckas i förbifarten skapa stunder av genuint obehag och spänning, om än kortvariga.

Att filmen var en flopp när den kom är knappast förvånande då den dels inte är lika självklart universell som Hitchcocks mest ansedda verk, dels för att den förmodligen var före sin tid. Fem år senare var Shirley MacLaine (här i sin första filmroll) med i Billy Wilders The Apartment, också den med en modern svärta bland alla screwballförvecklingar. MacLaine är omöjligt charmig i båda filmerna och passar perfekt som utmaning för sina karismatiska motparter: först John Forsythe, sedan Jack Lemmon. Där har ni en gjuten double feature, gott folk.

The Trouble with Harry har av Hitchcock själv angetts som en älskad favorit, och på många sätt representerar den honom som person. Den jagande bogserbåtskaptenen Wiles, spelad av en åldrig Edmund Gwenn, förkroppsligar den torra engelska mysfarbrorn; kanske borde han snarast ses som Hitchcocks idealisering av sig själv. Precis som den omistliga Rope från 1948 kretsar hela filmen kring ett lik, men The Trouble with Harry är dess antites då morbiditeterna snarare syftar till att lätta upp stämningen än förtäta den. Se där, ytterligare en givande double feature. Nu får det räcka med konsumentupplysning för dagen.


Ses i vertikalläge!

Som det verkar

När solen lyste på mig såg jag rörelsen igen
det jämna pulserandet i armens veck
Nu såg jag att det var liv
kände igen det
kanske från någon film?


Ses om en timme!

Att krypa fram

Ibland kan jag se min puls
bulta i handflatan
Det ser ut som liv
påminner mig om
att jag ska dö snart
Ta adjö av blodflödet
när det stannar av
och beger sig, reser bort

Dagarna räknas och glöms
än är jag här inuti mig.


... så vi ses kanske.

Baksidestexter är svårt

Det är mycket nu. På förlaget skriver jag texter till bokklubbskatalogen, och egentligen måste jag komma igång med att skriva rapporten. För att inte tala om uppsatsen... Nej, än är det för tidigt för ångest, den plockar jag fram i nödfall.

Igår såg jag på tredje och sista delen av en samling framträdanden som Bob Dylan gjort i TV genom åren. Fula bandmedlemmar fanns det gott om i alla delarna, men spela kunde de. Bilden var usel, ljudet sådär och kvaliteten på framträdandena varierande. Ändå blev jag påmind om vilken relevans Dylan trots allt fortfarande har som artist; rullatorsrockare som Stones eller Rod Stewart är mest beklämmande, men när åldern snarare ger mognad och otvungen utveckling är jag inte ogin. Inte för att jag har direkt fastnat för något Dylanalbum sedan "Desire" från -76 men inte heller har jag upplevt något han gjort som olyssningsbart. Paul McCartney är ett exempel på någon som ibland fortfarande kan blixtra till, tyvärr blir det ungefär lika ofta bara plågsamt daterat och poänglöst. Dylans förmåga att hitta rätt fast tiderna och musiken förändras liknar Bowies kameleontartade flexibilitet, all heder åt dessa smidiga herrar.

Emellertid var det inte denna observation som fick mig att vilja reflektera lite över mitt Dylanintresse, utan liveversionen av My Back Pages som jag såg igår, där bl.a. Neil Young, Eric Clapton och George Harrison turades om att sjunga verser. Legendarerna skötte det bra och svängde gjorde det, men gladast blev jag när Dylan själv rev av mina favoritrader: "My existence led by confusion boats / Mutiny from stern to bow", följt av låtens geniala anticredo "Ah, but I was so much older then / I'm younger than that now". Sedär, nu har jag avslöjat "hemligheten" med bloggens URL också. Hela låten och dess ofattbart självutlämnande text är för övrigt en av mina största källor till förtjusning. Albumet den återfinns på, "Another side of Bob Dylan", var en av de första skivor jag fick (mer än tio år sedan nu, tack syster Maria) och även den jag lyssnat på allra mest genom åren.

1964, baby, 1964...

Ungefär hälften av låtarna är alltjämt mina nära musikaliska vänner. Kanske dyker deras texter upp i kommande blogginlägg, när klådan i mina analyshungriga litteraturvetarfingrar blir för mycket att ta. Den hågade Dylanintressenten kan med fördel, om detta inte redan gjorts, lyssna först på Masters of War från 1963 och sedan jämföra med My Back Pages. Begrunda och förundras då över att det skiljer blott ett år mellan de båda. Den sortens snabbspolade själsliga och intellektuella evolution får åtminstone mig att häpna. På det hela taget är Dylans 60-talsproduktion helt överväldigande, och själv kommer jag nog aldrig att tröttna på den, trots falsksång och gnällmunspel. Dylan är nämligen för tanken vad Bach är för anden, alltså välbehövlig, smakrik och mättande näring.


Ses mellan norrlandet och Nashville!