Att krypa fram
Ibland kan jag se min puls
bulta i handflatan
Det ser ut som liv
påminner mig om
att jag ska dö snart
Ta adjö av blodflödet
när det stannar av
och beger sig, reser bort
Dagarna räknas och glöms
än är jag här inuti mig.
... så vi ses kanske.
1 kommentar:
Som jag sagt förut - du borde skriva mer på svenska, du vet verkligen vad du gör :)
Det var en väldigt fin dikt. Men sorglig... Fast det är klart, vi ska ju inte åt samma håll efteråt ;)
Skicka en kommentar