יְהִי אוֹר

Så kom den då äntligen, i tisdags redan faktiskt. Min efterlängtade högteknologiska artefakt med det mystiska namnet LMP-H130, försenad om och om igen. Men nu är den på plats och invigd, den nya lampan till min skenbart avsomnade projektor. 1800 värmande timmar fick jag från den förra lampan innan den först halvdog och efter en längre tvekan gick ut med en smäll (drama queen). Varför betyder det så mycket med en fungerande projektor? Vissa fixar är man helst inte utan, själv har jag gått närapå filmlös genom hela sommaren i väntan på pengar till lampa och sedan - o grymma värld! - på en surrealistiskt lång leveranstid.

Nu stundar bättre och gladare tider, med Bollmaratons och gratis HDTV-film. Biodelen av bostaden ska kläs i svart (sorg? inte då!) och grannarna ska störas mest hela tiden. Mörkt utanför och mörkare innanför, det är melodin i höst.

Ses i projektorljuset!