Hög tid!

Dags att börja blogga. Nu finns inte längre någon annan utväg. Närsomhelst kan universum implodera om inte just jag drar mitt strå till den virtuella stacken. De otaliga namnlistorna som cirkulerat de senaste åren med upprop i stil med "Börja blogga David, annars..." och "Davids ickebloggande är konstitutionsvidrigt!" har givetvis gjort sitt. Hotbilder och krav bör tas på allvar.

Därmed inte sagt att jag tänker uppföra en bra/intressant/
meningsfull/underhållande blogg. Nejdu, det finns andra som kan sköta om sådant. Här ska ickeoriginalitet och mediokritet råda, här beläggs kreativiteten med munkavle och spännande insikter tystas diskret ned. I själva verket är det på denna plats jag avser dumpa det jag skriver som jag inte ids läsa på egen hand. Kanske råkar någon oskyldig stackare släntra in och därmed smittas ned av de beiga dunsterna, men ju fler människors vardag jag gör lite gråare desto nöjdare kan jag själv känna mig. Håll till godo ni arma läsare, det blir inte bättre.

Efter denna retoriska bortfintning måste jag ju givetvis bevisa mina ärliga och uppriktigt goda intentioner. Thus, en bild på föräldrahemmets halvtama katt:

Foto: Maria Reinholdsson

Ses i Nangijala!